E-text prepared by Tapio Riikonen
af
en finsk medborgarinna [Charlotta Falkman]
Wiborg,Johanna Cederwaller et Son,1847.
"Tviflet är första steget till förryckthet, det är ej något icke-vetande, utan ett icke-troende."
Tempel förgården.
Prostgården var en ståtlig byggnad frän medlet af förra århundradet;belägen på en af åldriga ekar och björkar omgifven höjd, hade denlikväl en fri utsigt till kyrkan och den på afstånd liggande kyrkobyn.Från de öfre rummen såg man rika åkrar och ängar jemte en större insjö,med tvenne små gräsbevuxne holmar, hvarföre den också fått namn afHolmsjön, och den herregård, som låg vid den motsatta stranden,kallades Holmsjö-gård.
Rummen i vår prestgård voro ej många till antalet, men höga ochrymliga. Jordvåningen beboddes af familjen och husfolket, den öfra varindelad i såkallade gästkamrar, möblerade i den smak, som var rådandeden tiden, då nuvarande prostinnan som nygift fru inflyttade i huset.
Det var den första Maj 182.. Vänner och fränder jemte de förnämsta afsocknens "grädda" voro bjudna att fira denna för alla, men i synnerhetför prestståndet högtidliga och glädjande dag. Det var utomdes 19:deårsdagen af prosten Bryllers förening med sin prostinna.
Under det att prostinnan ifrigt rörde sig fram och åter emellan kök,handkammare och den stora matsalen, ömsom anordnade om festen, ömsomsjelf lade hand med verket, för att undervisa sina hjelpredor i deträtta sättet att uppsätta den gödda kalkonen på spettet, eller attviska sockerkakan, och flera dylika husmoderliga bestyr, finna vihennes man, den vördige prosten, sittande på en af de bänkar, somomgåfvo den höga trappan åt gården, språkande med sin svåger, baronY——, ägare till Holmsjögård. Denne hade med afsigt kommit så tidigt,för att, innan de öfriga gästerna hunnit anlända, prata bort enförtrolig stund med svågern.
Baronen, en man om femtio år, till utseendet något högdragen, menalltid munter och språksam, var klädd i mörkblå, civil drägt, prydd mednordstjerne- och en rysk orden. Han fortfor i det redan påbörjadesamtalet, sålunda:
— Som jag sagt, den unge mannen äger bestämdt alla erforderligaegenskaper för att sätta skick på dina pojkar. Du kan icke föreställadig, hvilken superb figur han gjorde på Åbobalerna i vintras. — Hanför sig med ett behag, en ledighet i dansen, som om han tagit lektioneraf Vestris.
— Det der kan allt vara bra — men…
— Och hvilket loford hans lärare gåfvo om hans kunskaper sedan! Hanhar vid sina tentamina visat sig som en öfverskärare i filosofin,astronomin, teologin och hela det lärda krimskramlet för öfrigt.
— Det var något, — likväl skulle jag…
— I de lefvande språken excellerar han, det vet jag med säkerhet,fortfor baronen. Dessa äro i min tanke långt behöfligare än både latinoch grekiska. Hvad f—n behöfva dina pojkar plugga i sig Homerus,Ovidius, Herodotus och hvad de respektive herrarne alla må heta. Augusthar en afgjord fallenhet för krigståndet och Lorenz för sjöväsendet;lemna dem således ett par år under Walters tillsyn; skicka dem sedanhvar på sitt håll i tjenst, så få vi säkert heder af dem med tiden.
— Men, käre bror, skall då ingendera träda i sin fars och farfarsfotspår, ingen af dem bli min efterträdare i sysslan?
— Pah! dertill äro de alltför unga; "innan gräset gror, dör märrn,"säger ordspråket. Genom din