Produced by Tapio Riikonen

ETT LAND I KAMP

Dikter av

Jarl Hemmer

Söderström & C:o, Förlagsaktiebolag, Helsingfors, 1919.

Frenckellska Tryckeri-Aktiebolagets tryckeri.

                 Jarl Olof Wegelius,
    jägarmajor vid fältartilleriet, tillegnas dessa
           blad som ett tack för gemensamma
                    stora stunder.

INNEHÅLL:

FARVÄL TILL IDYLLEN:

Farväl till idyllen.

ETT LAND I KAMP:

 Det ruttnar.
 Fullbordat.
 Den 5. februari 1918.
 Det värsta.
 Det röda idealet.
 Sverige.
 De vitas sång.
 Hymn.
 De fallna.
 Den vita våren.

DEN SLAGNE TITANEN:

 Den slagne titanen.
 Äreporten.

FARVÄL TILL IDYLLEN

FARVÄL TILL IDYLLEN

    Farväl, ni blida, doftande idyller,
    vi ses väl aldrig mer!
    En stormens mörka kör mitt öra fyller,
    och blod och brand mitt öga ser.
    Det spröda skönhetssken, vårt liv förgyller,
         har brunnit ner.

    Allt starkare den bittra strängen spinnes
    av verklighetens händer på mitt spel.
    Sök spela sol, där ingen sol det finnes,
    med moln och mörker i din själ!
    En världs förtvivlan vare ock mitt sinnes
         förlustelsefarväl.

    Farväl alltså, ni doftande idyller,
    vi ses ej snart igen!
    I ödenas och mörkrens myller
    går gammal vän så lätt från vän.
    En stormig luft min lunga fyller
         med sång för män.

DET RUTTNAR

(Senhösten 1917)

    Det ruttnar i landet. Stanken står
    ur tallösa smittonästen.
    Folket förvandlas, allt vidare når
    den asiatiska själapesten
      Ondskan sår, ondskan sår
      frön för den frodiga
      vanvettsblodiga
      stundande skördefesten.

    Hösten viner i mark och skog,
    och vildare bli våra dagar.
    Bröd ha vi icke, men hat ha vi nog
    för alla hungrande magar.
      Rätten dog, skränet tog
      ropet av värnlösa
      liv mot den stjärnlösa
      himlen, som skyhöljd jagar.

    När skall du komma, du vilddjursfest,
    då helveteseldarna tändas,
    då landets sista räddade rest
    av heder i blod skall skändas?
      Allt vi ägt mest heligt och bäst,
      mäktar du härja det,
      mäkta vi värja det?
      Hur skall den festen ändas?

    Säg, skall vårt folks förruttnade kropp
    bli gödsel på tidens ängar,
    där bättre skall bärgas med tidens lopp
    av bättre nationers drängar?
      Framtidstro, framtidshopp!
      var är din lysande
      glimt för ett frysande
      bröst, fullt av skorrande strängar?

FULLBORDAT

(Den 27 januari 1918)

Det måste ske alltså. Till landsmansslakten den röda hären går. Tag tacken, fosterland, tag tack för vakten vid rättens altare

...

BU KİTABI OKUMAK İÇİN ÜYE OLUN VEYA GİRİŞ YAPIN!


Sitemize Üyelik ÜCRETSİZDİR!