Produced by an anonymous Project Gutenberg volunteer.
"De vandrande djäknarne" is a novel in Swedish by the Swedish writerViktor Rydberg (1828—1895). It was first published in the dailynewspaper "Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning" in April and May1856, using the pen name "Agricola". In 1896 it was published involume 3 of the author's collected works ("Skrifter", 14 volumes),which reappeared in many editions and reprints over the followingyears. "Skrifter" has a commentary by Swedish literature historianKarl Warburg (1852-1918), which is also included here.
This e-text was produced for Project Gutenberg from Project Runeberg'sdigital facsimile edition, which is based on volume 3 of the author'scollected works ("Skrifter"), fifth edition, printed in 1915,available at http://runeberg.org/djaknar/
This is a plain text file using the ISO 8859-1 (Latin-1) character set
(É,é = E,e-acute; Å,å = A,a-ring; Ä,ä = A,a-umlaut; Ö,ö = O,o-umlaut).
Project Runeberg publishes free digital editions of Nordic literature.
We need more volunteers like you. Learn more at http://runeberg.org/
_________________________________________________________________
Skrifter av Viktor Rydberg
III
DE VANDRANDE DJÄKNARNE.
Bondhistoria
av
"AGRICOLA"
(Viktor Rydberg)
Femte upplagan
Stockholm
Albert Bonniers förlag
Stockholm
Alb. Bonniers Boktryckeri 1915
_________________________________________________________________
Ihr naht euch wieder, schwankende Gestalten!
Die früh sich einst dem trüben Blick gezeigt.
Goethe.
_________________________________________________________________
Innehåll / Table of Contents
1. Djäkneupptåg2. Masugnen3. Korporal Brant4. Patron Brackander5. Hos korporalens6. Patronen och länsmannen7. De båda rivalerna8. Avsked från hemmet9. Värvaren10. Djäknarne11. Auktionen12. SlutetUtgivarens tillägg och anmärkningar
_________________________________________________________________
Djäkneupptåg.
"Kom, afton, sänk dig neder!Du ger oss mödans lön.Vad lugn du oss bereder!Natur, vad du är skön!Se, aftonrodnan vilari dalens svala famn,från fästet solen ilarbort till en annan hamn.Tyst, tyst är allt som andas,blott näktergalens ljudmed kvällens vindar blandas,han kallar på sin brud …"
Refrängen tages om igen:
"Tyst, tyst är allt som andas — — —"
- Jo, vackert tyst, inföll Adolf, den av de båda djäknarne, som sjöngförsta stämman, hör du då icke, huru inspektorn… eller vad karlen ärför något… gormar och svär där nere med sitt arbetsfolk? Är detnäktergalens ljud, det?
- Nog hör jag det, Adolf, svarade den andre djäknen, men då manbefinner sig i sångens högre regioner, lyssnar man icke tillmänniskornas tomma ävlan nere i gruset… Nå, vill du icke sjungamera?
- Nej, Göran, jag vill dricka.
- Jaså, är du törstig, du lille skälm! Nå, jag säger ingenting därom;dagen har varit varm, och man måste skölja ned